Idag var vi fram o tillbaka i Värnamo med Texas hos veterinären och då fick alla hundarna följa med. Lovis som då fick dela bur med Tindra sa inte ett ljud! Var tydligen inte läskigt nrä man fick åka med mamma. Tindra å andra sidan, skällde på som vanligt, om inte ännu värre...suck. Hoppas inte hon lär Lovis.

Det gick bra med Texas, äntligen fick han rätt hjälp. Visade sig snabbt att han hade världens öroninfektion, som hon sa att han måste ha haft väldigt länge eftersom det var i tredje stadiet, stavar, i ena örat. Sist vi var på Karlskrona Djurklinik kollade de inte ens i hans öron, alltså de såg ju att de inte såg bra ut, men de kolalde inte närmare utan skrev bara ut betnovat.
Veterinären i Värnamo sa att betnovat var inte alls bra att ge i det här fallet utan kunde mer skada hans öron. Så han ska ha koksaltlösning i öronen nu samt lite andra, bättre saker.

Dessutom såg hon snabbt att han hade jästsvamp i ljumskarna och fram mot magen genom att hon gjorde ett utstryk som hon sen färgade och undersökte. Sist på karlskrona djurklinik vände de inte ens på honom...

Tänk att han äntligen fick kompetent hjälp efter så lång tid! Vi får bara hoppas det hjälper för ho nsa att den öroninfektionen kan bli jättesvår att bli av med när det gått så långt.

Vi ska behandla med alla nya mediciner nu i två veckor sen ska vi tillbaka upp dit igen och då har hon även fått provsvaren på hans öron.

Även hon förstod hans problem med kissande i samband med kortison och sa att det är inte så ovanligt på schäfrar av nån anledning.